
I går blev det inte mycket sovit igen, eftersom vår nya hovslagare skulle komma och halvsko Ia och verka Maggie klockan tolv. Dessutom glömde min man väcka mig som jag bett om, så jag blev lite försenad. Pinsamt!
Det var första gången jag träffade hovslagaren men det gick jättebra och han var urtrevlig! Han var lugn och fin med hästarna och tog god tid på sig och var nogrann. Jag förklarade att jag inte visste hur Ia var att sko, för jag hade helt glömt att fråga om det. Hon lyfter och står villigt men reagerade lite på spikningen. Hon kastar och sliter sig inte, men hon lutar sig bakåt, så det får vi träna på. Han visade mig hur jag skulle lyfta upp och hålla för att träna. Det kommer gå bra, hon är väldigt lättsam att jobba med. I dag bankade jag på hovarna med hovkratsen så det klingade ordentligt. När hon stod still slutade jag och släppte ned hoven. Ska försöka träna varje dag.
Hon har pyttesmå fötter - trippelnoll på en häst som är 155 cm! Moje kommer om sju veckor igen, så får vi se hur mycket hovarna hunnit växa då. Vi konstaterade att hon slitit något mer på utsidan av tån på vänster fram. Han korrigerade litegranna så får vi se hur det ser ut nästa gång.Törstiga hästar
Jag lämnade med alla hästsaker jag samlat på mig när jag sålde min förra häst, så jag håller på att köpa på mig ett komplett utrustningsförråd till Ialisha. Hon är ju så liiiiiten överallt så grimmorna jag köpte innan hon kom är på tok för stora. Mitt sidepull är stl full, så det kan jag glömma också.
Och så manen... "Inga hovar, ingen häst", brukar man ju säga och om man travesterar lite så kan man också säga "ingen man, ingen arab"... Ias man är både lååååång och tjooooock och ger mig lite prestationsångest! Tänk om jag skulle sabba den på något vis? Hu! Jag får nog fläta vid ridning och tömkörning, för annars trasslar jag väl in och rycker av hela klabbet.
Det är två veckor sedan hon kom och den rakade delen på mankammen började redan se ut som en mohikan. Eftersom jag inte har någon klippmaskin är jag tvungen att hålla efter med sax, och det är inte det lättaste. Inte blev det jättesnyggt, men jag skäms i allafall inte efter dagens snaggande. Tur jag har Lisa, som jobbat på stuteri med utställningsaraber, och kan tipsa mig!
Tur hon sover... 
Klart
1 kommentar:
För mig är det något vajsing med formateringen på dagens inlägg. Hoppas ni kan kolla på bilderna i allafall.
Skicka en kommentar