Första uteritten

I går fick Ialisha vila efter kursen. Både hon och jag hade lite träningsvärk så hon fick en helkroppsmassage i stallet och så tränade vi på att hamra på hovarna med hammare. Det gick jättebra, hon fattar snabbt vad jag vill. jag har också börjat stretcha henne lite och hon fattar snabbt där också. än så länge har vi bara kommit till att sträcka ut benen, jag håller lite och sedan får hon sätta ned benet långsamt på kommando. Om nån vecka kan vi nog stretcha på allvar.

Efter kursen var jag väldigt ridsugen och jag inser att jag också måste få en vana att rida regelbundet, så jag inte fastnar på marken. Jag har ganska lätt för det, då jag känner mig stensäker på marken men är en rätt feg och mycket medioker ryttare. Så det var väl bara att ta tjuren vid hornen, sadla på med min hemsydda barbackapad och ge sig ut! Hon var lite på tårna när jag satt upp och pallen välte och jag blev hängande på sidan, halvvägs uppe. Men Lisa höll i och Ia hetsade itne upp sig medan jag hängde där och försökte ta mig upp. Lisa puttade mig i rumpan så jag kom upp till slut. Det måste sett alldeles urkomiskt ut!

Jag ville egentligen inte rida ut ensam första gången, men kan man inte ordna sällskap så kan man inte, och då får man väl bita i det sura äpplet. Vi tog en lite sväng på ungefär en kvart. Det är en liten slinga i skogen som jag ridit mycket förut. Ia var lite tittig i början, men gjorde inga ansatser att skygga, så det kändes tryggt. När vi väl kom ut på stigen bjöd hon framåt och verkade tycka det var kul. jag hade också bytt från det tvådelade tränsbett jag haft på kursen till ett tredelat med fasta ringar. Min analys är att hon trivdes bättre med det här bettet, för nu sökte hon stöd i handen framåt nedåt utan att vilja höja huvudet. Jag provade lite öppna åt båda hållen och hon svarade lika fint som på kursen. Skänkelvikning och små serpentiner på vikthjälper är inga problem heller. Jag tog mod till mig och travade fem sex korta gånger och hon bjuder framåt utan att ligga på det minsta. Avsaktningar, halter och en liten ryggning och en bakdelsvändning var inga problem heller! Hon är helt underbar helt enkelt.

Nu blir det en kort sväng i morgon också, när jag följt Lisa till ATG-kliniken för att sko Topsy. Hon behöver lugnande vid skoning, så det blir att fara till ATG. Tur vi inte har så himla långt dit.

Tur vi syns bra

På väg ut

Helgkurs i Tierp

I helgen som var tog jag med mig Ialisha ned till min instruktör i Tierp, en resa på ca 14 mil. Ia fick på sig transportskydd och svansskydd och gick ändå på transporten direkt efter att ha nosat på lämmen. Ovant att ha en lättlastad häst! Hon står bra när vi åker men härjar lite när vi parkerar, så vi övar lite på det.

Väl där lastade vi ur i mörker och släppte ut henne i en hage med lite hö och hästar i hagen bredvid. inga problem där heller, hon åt med god aptit och verkade inte uppstressad. Lite spänd efter resan men inget annat.

Kl 11 dagen därpå var det dags för första ridpasset. Jag flyttade Ia till en gräshage bredvid ridbanan, så jag skulle ha nära när jag gjorde i ordning henne. När det var en halvtimme tills jag skulle rida band jag henne vid en uppbindningsstock och hon stod som ett ljus fast det galopperades på ridbanan 1,5 meter bakom! Mycket imponerande för en grön treåring, tycker jag! Jag fick låna en sadel på plats, eftersom min sadel inte passade riktigt, och den låg jättebra på henne. Hon är dock så liten att jag fick ha en gjord som var 25-30 cm, hahaha. Jag har lite problem med tränsningen, men vi får träna med lite godis så ska det nog gå bra.

Jag är lite fässig med unghästar och är mycket för att ta det lugnt, men min instruktör var på mig och sa att nu när hon myss varit på inridning måste jag rida minst en månad för att det ska bli en naturlig grej. Jag tyckte det lät vettigt och vi körde igång. Jag gick med henne på ridbanan först, så hon skulle få bekanta sig lite. Det blåste typ halv storm, men hon var inte speciellt upphetsad över det. Var det något hon tittade på så gick hon fram för att undersöka.

Sen var det dags för uppsittning, och jag provade sitta upp från backen. Normalt använder jag pall, men jag ville prova hur hon reagerade på det. Inga problem där alls, hon stod så fint så. Sen var det bara att styra ut på spåret. Det var lite svårstyrt i början och både jag och hon var lite spända. Hon ville gärna dra upp huvudet, men det kändes ändå lugnt och fint. Sedan skrittade vi på volten en liten stund och jag fick kläm på styrningen. Efter några minuter kunde jag vända igenom volten utan problem. Sen var det dags i trav och det var också lite taffligt i början från oss båda. Det var svårt att rida lätt för hon höll väldigt ojämt tempo. Vi höll på ungefär 25 minuter och efteråt var vi båda nöjda.

Jag red mitt andra pass kl 17.30 och då gick det mycket lättare allting. Hon var styrbar utan problem och vi travade fint på volten. Fortfarande med huvudet högt, men det gick mycket bättre än på förmiddagen. Sen sade Ulrika att vi skulle prova galoppfattningarna och vi gick ut på fyrkantspåret och fattade i ett hörn. Tre upprepningar i varje varv. Ulrika gav mig takten för skänkelhjälpen och Ia fattade jättefint och fräste på i bra tempo. När jag fattat tre galopper vinglade jag till och upptäckte att sadelgjorden hängde en decimeter under magen, så Ulrika fick spänna åt ordentligt! Tur Ia inte skyggade för nåt, för då hade jag åkt all världens väg! Det gav väl iallafall ett ganska bra betyg åt min balans, eftersom jag red i en bomlös sadel. Lägger man vikten fel i den så glider den åt sidan, även om gjorden är spänd. Ialisha tyckte det var jättekul att galoppera och svarar jättebra på hjälperna, både tygel och skänkel och vikt. Det gick väl lite fort och okontrollerat (tyckte fässiga jag i allafall) men Ulrika var nöjd och jag också efter 20-25 minuter.

Sen blev Ia utsläppt i hagen igen och vi åt middag, drack lite öl och vin och pratade häst. Vi kollade också på de drygt 70 bilder jag tagit under dagen. Det är så mysiga människor som var med och vi hade jättetrevligt.

Kl 11 på söndag förmiddag var det dags för tredje passet och det gick ännu bättre än dagen före. Ia går från klarhet till klarhet och vi avklarade öppna i skritt på volten samt mer galopp. Vi körde bara en knapp kvart, då vi skulle köra ett till pass på eftermiddagen och vi ville inte köra slut på henne. Efter passet blev hon släppt i hagen igen och hon drack lite vatten och somnade på stört. :-D

På eftermiddagen red jag det sista femtonminuterspasset och det blev lite mer galopp, till och med på volt efter ett halvt varv på fyrkanten, samt öppna i trav på volten. Helt otroligt! Ilisha är jättepositiv och glad och väldigt känslig och det är en fröjd att rida henne. Måste säga att jag fick mersmak! Hon är inte ens unghästvinglig, som de kan vara när de är unga och nyinridna. Fin och sansad galopp på volt hade jag verkligen inte förväntat oss klara bara på de här passen. Jag vet ju inte riktigt vad hon fått göra hos inridaren Josse, men jag är glatt överraskad över att allt har gått spå bra. Bara hanteringsbiten har varit en dröm, en treåring som man knappt behöver korrigera när hon kommit till ett nytt ställe, med massa nya hästar och situationer, när det blåser halv storm, det är ju fantastiskt faktiskt.

Sen var det dags för lunch och summering av helgen och vi kom överens om att jag ska fortsätta rida henne 4-5 ggr/vecka, 15-20 minuter, i några veckor nu, sedan skall jag ställa av henne en vecka eller två, så hon får smälta det hela. Sedan kör jag igång med tömkörning och muskelbygge varvat med ridning, så får vi se vart vi hamnar.

Mer bilder kommer senare, tyvärr klumpade jag mig med cd-bränningen så när jag kom hem var skivan tom. Snopet...

Ny hovis, Tradera-fynd och manångest

Min son Elliot, 3 år, borstar Topsy
I går blev det inte mycket sovit igen, eftersom vår nya hovslagare skulle komma och halvsko Ia och verka Maggie klockan tolv. Dessutom glömde min man väcka mig som jag bett om, så jag blev lite försenad. Pinsamt!

Det var första gången jag träffade hovslagaren men det gick jättebra och han var urtrevlig! Han var lugn och fin med hästarna och tog god tid på sig och var nogrann. Jag förklarade att jag inte visste hur Ia var att sko, för jag hade helt glömt att fråga om det. Hon lyfter och står villigt men reagerade lite på spikningen. Hon kastar och sliter sig inte, men hon lutar sig bakåt, så det får vi träna på. Han visade mig hur jag skulle lyfta upp och hålla för att träna. Det kommer gå bra, hon är väldigt lättsam att jobba med. I dag bankade jag på hovarna med hovkratsen så det klingade ordentligt. När hon stod still slutade jag och släppte ned hoven. Ska försöka träna varje dag.

Hon har pyttesmå fötter - trippelnoll på en häst som är 155 cm! Moje kommer om sju veckor igen, så får vi se hur mycket hovarna hunnit växa då. Vi konstaterade att hon slitit något mer på utsidan av tån på vänster fram. Han korrigerade litegranna så får vi se hur det ser ut nästa gång.

Törstiga hästar
Jag lämnade med alla hästsaker jag samlat på mig när jag sålde min förra häst, så jag håller på att köpa på mig ett komplett utrustningsförråd till Ialisha. Hon är ju så liiiiiten överallt så grimmorna jag köpte innan hon kom är på tok för stora. Mitt sidepull är stl full, så det kan jag glömma också.

Lisa har stenkoll på Tradera och har budat på flera grejor åt mig, så nu har jag i allafall två bett som passar (stl 9,5, ett tredelat och ett tvådelat), två svarta ponnyhuvudlag, ett par svarta lädertyglar, svart lädergrimma och en Wintec-sadel som duger ett litet tag. Jag ska börja spara till en bomlös sadel, för den här damen ser ut att ha anlag för mycket massa på kroppen och jag har inte råd att byta bomsadel stup i kvarten. Vi kör på mycket tömkörning och sporadisk ridning tills hon fått lite mer ryggmuskler så får vi se hur sadeln ligger då. Jag tror den blir lite för svängd, i övrigt ligger den mycket bra. Nu fattas ett, mässingsbett, ett vintertäcke och ett ulltäcke, ett ponnyhackamore och/eller sidepull, så att jag kan variera betslingen lite. En ovan häst tömkör jag helst bettlöst i början, så att det inte blir obehag i munnen för hästen pga missförstånd.

Och så manen... "Inga hovar, ingen häst", brukar man ju säga och om man travesterar lite så kan man också säga "ingen man, ingen arab"... Ias man är både lååååång och tjooooock och ger mig lite prestationsångest! Tänk om jag skulle sabba den på något vis? Hu! Jag får nog fläta vid ridning och tömkörning, för annars trasslar jag väl in och rycker av hela klabbet.

Det är två veckor sedan hon kom och den rakade delen på mankammen började redan se ut som en mohikan. Eftersom jag inte har någon klippmaskin är jag tvungen att hålla efter med sax, och det är inte det lättaste. Inte blev det jättesnyggt, men jag skäms i allafall inte efter dagens snaggande. Tur jag har Lisa, som jobbat på stuteri med utställningsaraber, och kan tipsa mig!

Tur hon sover...

Klart

Tömkörning, skogspromenad och stallrenovering *bildbomb*

Det är tur det finns kaffe när man jobbat först natt och sedan ett pass som börjar kl 6 dagen efter... Men vad gör man inte för att ha råd med en ny och fin sadel? :-) Helgpass ger 3000 kr extra i plånboken, så det är det värt.

I Gårdvik var det fullt ståhej med byggprojekt i lördags. Stallet skall få ny fasad och Lisas man och pappa var i full fart när jag kom med målarfärgen. Det blir fint när det blir klart!

Ny panel på stallets framsida

Efter lite pustande på en mur med en kopp kaffe och dundrande huvudvärk efter bara två timmar sömn tänkte jag göra något med Ialisha. Först ville jag gå på promenad med henne, men Lisa kunde inte följa med och jag vågade inte ge mig ut ensam. Dessutom var jag helt slutkörd, så vi bestämde oss för att prova tömkörningen i hagen, för att se hur Ia skulle reagera. Jag tog med tömmar och däckel ned i hagen och spände för. Hon reagerade knappt alls. Lisa började med att gå med henne i grimskaft och jag hängde efter i tömmarna för att kolla Ias reaktion på dem. Hon brydde sig inte alls om dem, det var jätteskönt! Det betyder att jag inte behöver lägga massa träning på det momentet.

Första tömkörningssteget

Vi gick lite fram och tillbaka i hagen och sedan bad jag Lisa koppla bort grimskaftet men gå kvar vid Ias huvud. Ia hängde efter Lisa en stund och sedan styrde jag helt enkelt åt andra hållet. Ialisha blev lite brydd och förstod inte vad jag ville först, men hon hetsade inte upp sig utan lyssnade villigt och försökte göra som jag ville. Hon fattade snabbt och tog styrning fint. Hon ville vända sig mot mig ett par gånger, men det vara bara att följa efter och ställa sig bakom, gäller bara att vara lite snabb, haha. Jag har alltid hjälm när jag tränar hästar, även om jag är på marken.

"Går du där bakom?"

"Ok, då svänger vi"

Katten Sudden var med på ett hörn

I dag var jag lite piggare, fick i allafall sova mellan 3 och 13 innan jag var tvungen att åka ut till hästarna för att fixa hem en rundbal hö. Det gick ganska fort och det var så fint väder så jag tog mod till mig och gick en långsväng med Ialisha ensam i skogen. URMYSIGT! Vi gick en vända jag känner väl, för jag ville se hur vad hon tyckte om bäckar och lite sankmark, då det är en väldigt trevlig väg att rida. Man passerar under träd, på smala stigar, över en bäck två gånger och så genom lite blötmark.

Kul med promenad!

Mycket att titta på

Gott lingonris

"Över här, är du galen?!"

"Över igen?"

Tur någon kan käka lite på vägen...

Sen var det dags för de dagliga sysslorna, som mockning:

Bäverskydd i ligghallen

Ialisha = bäver

Ialisha är positiv till allt vi gör med henne och hon är nyfiken, social och vänlig. En alltigenom sjysst och härlig häst! På onsdag kommer hovslagaren, en ny kille som jag inte träffat förut. Vi har haft problem att få tag på min gamla hovis, så detta blir ett test. Hoppas det går bra!

Bäverkorsningen på skogspromenad

Jag är inte så säker på att Ialisha är en renrasig arab, jag tror minsann att hon är en bäverkorsning av något slag! All överskottsenergi går ut genom munnen och hon gnager gära på allt möjligt i träväg. Höhäcken, ligghallen där den inte är skyddad, stubbar, stallinredning, grimskaft, täcken, kläder osv, haha. Jag är van med detta då min förra häst var exakt likadan. Jag tror att en del beror på att hon är unghäst, kanske det kliar i tänderna? Sen verkar det som att en del hästar har den där "överslagshandlingen" att nervositet/energi går ut genom munnen.

I går kväll var det dags för vår första promenad utanför hagen. Jag hade tänkt gå på eftermiddagen, när det fortfarande var ljust, men vi kom inte iväg förrän det var nästan kolsvart. På med reflexmunderingen bara!


Lisa och Maggie gick med och det gick jättebra. Jag fick lägga lite tid på att förklara för Ia var jag ville att hon skulle gå i förhållande till mig, men hon är väldigt känslig och svarar mycket bra på allt jag gör. Lovande! Lilla stumpan var lite på tårna och otålig men hon sköter sig jättebra i allafall. Det var inte så kul att stå stilla, men hon gör inget stolligt. I morgon blir det en lite längre promenad i dagsljus, det är lättare då eftersom vi alla ser vad vi håller på med. Kanske jag provar tömköra lite också om Lisa kan leda henne.

Muggen läker fint och behöver inte behandlas och såret på hasen är inte längre svällt och varmt. Skönt att det går åt rätt håll!

Reflex-Maggie

Vad är det här för skumt?

Det prasslar där borta!

Mörkerpuss

Jobb, jobb och jobb

Det är tur man har häst. för vad skulle man syssla med annars? Dessutom behöver jag då inte gå på gym = sparade pengar. Eller hur det nu var... :-)

Vaknade alldeles för tidigt efter nattjobbet i går och åkte ut till Lisa för att jobba lite med vårt evighetsprojekt - den torra matplatsen.
Arbetet går ut på att flytta en massa sten från en stenmur till ett av stockar omgivet område. Ett riktigt slavgöra, men ganska kul. Hästarna är jättenyfikna och vill gärna hjälpa till genom att äta upp våra jackor, dricka vårt kaffe och välta skottkärror.

Här kommer ett par bilder från arbetet:

Stålkvinnan i fråga

Evighetsgörat och hjälpande hästar

Nyfiken i en strut

Jackmarodören

Ialisha är social och nyfiken och vill gärna vara med där det händer saker. Hon är mycket lik min förra häst på många sätt men har inte samma stöddiga attityd, vilet är mycket trevligt! Jag tror att vi komemr få det toppen tillsammans! I morgon ska vi gå på skogspromenad vid hand med Lisa och Topsy, det ska bli kul.

Jag tempade Ia för att börja en tempkurva och det tyckte hon var jääääätteläskigt! Det gick bra när Lisa kliade hennes juver samtidigt, vi får träna lite på det där. Jag lade också på min tömkörningsdäckel för att prova om den var lagom (den var lite för stor men går nog att justera med ett par extra hål) och det var också lite snuskigt. Så jag lade på, tog av, lade på, tog av, ruskade på den, lade upp den på halsen och drog bakåt, skramlade med den och så vidare. Hon reagerade väldigt bra på det hela och blev snabbt avspänd. I övrigt är hon mycket lätthanterad, tydlig och väluppfostrad. En mycket fin och trevlig häst!

Nytt kamerabatteri

Nu har jag beställt ett nytt batteri till min kamera, så snart kan jag ta "riktiga" bilder igen! Hoppas det kommer redan i morgon.

I dag har jag inte träffat Ialisha, för jag har jobbat natt och behövde sova alldeles för länge. Fick rapport av Lisa att hon mår bra och äter och dricker med god aptit. Rangen i hagen är inte klar, men det är inga stora åthävor från någon av hästarna, så det känns bra. Efter lite gnabb äter de alla tre tillsammans ur samma hög.

Jag ska försöka komma upp lite tidigare i morgon och åka ut och spendera några timmar hos hästarna. Så småningom ska jag försöka ta en promenad med Ialisha och Maggie samtidigt. Jag brukade göra det med min förra häst, men jag vill vara säker på att inget händer så jag kommer börja när jag har sällskap. Min plan är att ta med henne på skogspromenad i slutet av den här veckan och sedan påbörja tömkörningsinvänjning nästa vecka. Då kan jag få draghjälp av Lisa och Topsy i skogen.

Jag ska också försöka styla om bloggen lite, så att jag kan få med lite länkar till Ialishas ägare, Bjorkehills Arabians, hennes stamtavla osv. Håll tummarna för att jag orkar sätta mig in i html-kodningen tillräckligt!

Bilder och bludder från i dag

Var ute några timmar hos Ialisha i dag och tog några kassa bilder med mobilkameran. Har dock övertygat min make om att vi skall köpa ett nytt batteri till kompaktkameran istället för en helt ny kamera. Jag hoppas få batteriet nästa vecka, då blir det andra bullar av! Anette M behöver kanske inte ondgöra sig över de åsnelika fisklinsbilderna jag lyckas åstadkomm för tillfället, hihihi. Man kan bara få till det till en viss gräns med en kass mobilkamera...

Lilla gumman verkade i allafall trivas förträffligt i dag. Hon verkar känna sig tillfreds i flocken och det är väldigt lugnt. Hon har en egen liten fålla som hon får äta i ett par gånger om dagen, eftersom de andra damerna som sagt är lite runda. Hon går själv fram till grinden till fållan och säger till när hon vill gå in och käka, och sen säger hon till när hon vill gå ut. Ialisha verkar ha en stark grundtrygghet, för hon går gärna på egna turer i hagen och står gärna kvar i sin fålla och äter även om de andra går i väg.

I dag såg Lisa hur Ialisha och Topsy stod och kliade varanda på manken, så de verkar ju ha blivit kompisar ordentligt över natten. Vi såg ingen tveksamhet dem emellan nu. Positivt också att hon ligger ned och sover i lugn och ro. Det gör de ju inte gärna om de känner sig otrygga. Muggen och såret på hasen har samma status som igår - dvs ja gör inget med dem så länge det inte blir värre. Vi såg i allafall inget konstigt i rörelserna höger bak i dag.

Här kommer lite bilder, håll tillgodo:

Topsy

Ialisha

Ialisha och Maggie
Maggie
Ialisha i ligghallen
Ialisha och Topsy
Va, vem jag?
Backa inte när jag kommer och ska gosa!

Ialisha är en stor linslus, så det kommer fler bilder med tiden. Så småningom ska jag ta ut Anette att ta lite bilder på oss, jag hoppas vi kan pricka lite bättre väder än i dag...

Ialisha är här

Hämtningen på Gävletravet i torsdags gick bra. Vi mötte lastbilen på på travbanan och jag kikade in i hennes spilta medan chauffören ställde av en annan häst i gäststallet. Min första reaktion var "åååå vilken man!". Hon kom av lastbilen utan problem och knallade rätt in i vår transport efter att ha nosat på lämmen några sekunder. Stackarn, hon var väl alldeles chockad av alla intryck. Hon fick stå med mellanväggen åt sidan och med lång bom och hon stod som ett ljus hela vägen hem.

När vi kom fram på gården var hon lite svettig och spänd, men vid gott mod. Vi släppte ut henne till Topsy (fredriksborgare) och Maggie (shetlandsponny) på en gång, efter att ha rådgjort om bästa planen för ihopsläpp. Ialisha var lite på tårna men väldigt lätthanterad ändå. Ihopsläppet var väldigt odramatiskt och gick på bara några minuter. Ialisha var noga med att hålla stort avstånd till de andra hästarna i början och Topsy var jättenoga med att signalera "jag är inte farlig, jag vill bara säga hej". Det tog några timmar innan Ialisha tinade upp och började närma sig. I fredags natt låg hon också ned och sov ordentligt, så hon var mycket piggare på lördagen. Rangen i hagen är inte klar, det tar nog någon vecka till innan de är helt på det klara med varandra. Ialisha visar dock på kloka ledaregenskaper, så jag skulle inte bli förvånad om hon slutade som ranghögst, då de andra stona är väldigt ranglåga.


Hon hade tappat ganska mycket efter transporten och var lite tanig och hård i magen, men hon drack dock villigt och åt hö. Jag höll koll på tarmljuden, som var fina hela tiden. Vid 21-tiden hade hon kommit igång och bajsat ordentligt igen. Första natten sov hon nog inte mycket, för på fredagen var hon jäääääättetrött och snubblade nästan fram. Jag fick rapport av Lisa, som äger Topsy och Maggie och bor på gården, och jag åkte och köpte lite mat åt Ialisha som hon skulle kunna äta ifred. Topsy och Maggie är lite överviktiga och vi måste ransonera hö lite, vilket inte är idealiskt för Ialisha. Så jag köpte Lucernhack, som hon får äta i en egen liten fålla i hagen ett par gånger om dagen, för att lägga på sig det hon tappat. Hon tyckte hacket var gott och åt med god aptit, det var skönt. Börjar med ca 1 kg/dag så får vi se vartåt det lutar.

Torsdag och fredag hade hon en liten rörelsestörning på höger bak, där hon skavt upp såret på hasen och fått en liten infektion. Hon var lite svullen och visade värme över hasen, men ingen temp och jag kan inte säga att hon var halt. Vi kunde bara se att hon inte var 100% ren och det syntes att hon var besvärad av hasen. I går såg vi inget konstigt på rörelserna, men värmen och lite svullnad återstår. Jag tvättade såret på torsdagen (hon stod som ett ljus då också) och lade på Socatyl, så att det öppna såret skulle skyddas. Jag har inte gjort något mer efter det, utom att hålla koll, eftersom det gått åt rätt håll. Muggen på vänster fram ser också fin ut, så den har jag låtit vara helt. Kollar bara så att huden inte blir för torr och spricker. Skulle det hända och det spricker blir det en kur med torskleverolja. Vi hade också fruktansvärt med svidknott, så i fredags lade jag på en sträng med Switch. Det hjälpte och hon var inte alls lika biten i går.

Ialisha har ett fantastiskt temperament. Vi håller på mer ett byggnadsprojekt i hagen - vi bygger en torr matplats till vintern genom att flytta en massa stenar från en stenmur - så det blev en massa miljöträning på en gång. Vi drog stockar, kastade stenar i en skottkärra, lade ut markduk och grejade. Ialisha tyckte "urk vad farligt, det där måste jag kolla närmare på". Hahaha, den egenskapen gillar jag, den ger lätthanterade och modiga hästar! Hon är också väldigt social och kommer gärna fram till mig i hagen och kelar. Jag har masserat henne ganska mycket eftersom hon var spänd efter resan. Jag har aldrig sett en så lång läpp som hon fick när jag masserade på och bredvis svansroten!

Nu ska jag snart åka ut till henne igen. Jag vill tillbringa många timmar med henne så här i början, så jag blir en naturlig figur för henne. I torsdags blev det åtta timmar, i fredags sju och i går sju timmar. I dag blir det nog lite kortare, för jag ska jobba ständig natt i tre veckor framöver. Jag tänkte ge henne en vecka i hagen så hon hinner landa. Sen tänkte vi ta lite skogspromenader vid hand och när det känns tryggt kör vi igång med tömkörning. Jag hoppas hon har landat ordentligt sista helgen i september, för om hon gjort det tänkte jag ta med henne ner till min instruktör i Tierp på kurs. Då kan jag få hjälp med lite markarbete i tömkörningen och förhoppningsvis i ridningen och där finns andra skojiga grejer att prova på ridbana - presenningar, broar och sånt att gå över.