Första uteritten

I går fick Ialisha vila efter kursen. Både hon och jag hade lite träningsvärk så hon fick en helkroppsmassage i stallet och så tränade vi på att hamra på hovarna med hammare. Det gick jättebra, hon fattar snabbt vad jag vill. jag har också börjat stretcha henne lite och hon fattar snabbt där också. än så länge har vi bara kommit till att sträcka ut benen, jag håller lite och sedan får hon sätta ned benet långsamt på kommando. Om nån vecka kan vi nog stretcha på allvar.

Efter kursen var jag väldigt ridsugen och jag inser att jag också måste få en vana att rida regelbundet, så jag inte fastnar på marken. Jag har ganska lätt för det, då jag känner mig stensäker på marken men är en rätt feg och mycket medioker ryttare. Så det var väl bara att ta tjuren vid hornen, sadla på med min hemsydda barbackapad och ge sig ut! Hon var lite på tårna när jag satt upp och pallen välte och jag blev hängande på sidan, halvvägs uppe. Men Lisa höll i och Ia hetsade itne upp sig medan jag hängde där och försökte ta mig upp. Lisa puttade mig i rumpan så jag kom upp till slut. Det måste sett alldeles urkomiskt ut!

Jag ville egentligen inte rida ut ensam första gången, men kan man inte ordna sällskap så kan man inte, och då får man väl bita i det sura äpplet. Vi tog en lite sväng på ungefär en kvart. Det är en liten slinga i skogen som jag ridit mycket förut. Ia var lite tittig i början, men gjorde inga ansatser att skygga, så det kändes tryggt. När vi väl kom ut på stigen bjöd hon framåt och verkade tycka det var kul. jag hade också bytt från det tvådelade tränsbett jag haft på kursen till ett tredelat med fasta ringar. Min analys är att hon trivdes bättre med det här bettet, för nu sökte hon stöd i handen framåt nedåt utan att vilja höja huvudet. Jag provade lite öppna åt båda hållen och hon svarade lika fint som på kursen. Skänkelvikning och små serpentiner på vikthjälper är inga problem heller. Jag tog mod till mig och travade fem sex korta gånger och hon bjuder framåt utan att ligga på det minsta. Avsaktningar, halter och en liten ryggning och en bakdelsvändning var inga problem heller! Hon är helt underbar helt enkelt.

Nu blir det en kort sväng i morgon också, när jag följt Lisa till ATG-kliniken för att sko Topsy. Hon behöver lugnande vid skoning, så det blir att fara till ATG. Tur vi inte har så himla långt dit.

Tur vi syns bra

På väg ut